29 Det var därför naturligt, att konsolideringen av fackför- eningarne skedde efter skarpt uppdragna yrkeslinjer. FÖr sådana yrken som typografernas, måleriarbetarnes, skoarbe- tarnes och skrädderiarbetarnes voro förbundens verksam- hetsområden lätta att utstaka. Där kunde man utan vidare följa de gamla gränsmärkena från skråtiden. Något annor- lunda förhöll det sig med järn- och metallarbetareförbundet och träarbetareförbundet. 2. Gemensamnia förbund för närbesläktade yrken. Under skråtiden hade t. ex. träarbetarne varit uppdelade i flera olika organisationer. Snickarne hade sålunda haft sitt eget brödraskap, timmermännen sitt, svarvarne och blockmakarne sitt o. s. v. Då fackföreningar började bildas bland dessa arbetare, märktes tendenser till en liknande upp- delning. I Stockholm bildades den första fackföreningen för träarbetare redan år 1880. Den benämndes Stockholms snic- keriarbetareförening och avsåg att endast omfatta de i snic- kerifabrikerna anställda arbetarne samt möbelsnickarne. Un- der strejken år 1881 framträdde emellertid behovet av en organisation, i vilken alla träarbetare kunde samlas, utan hänsyn till yrkesutbildning och yrkestillhörighet. Nästföl- jande år ändrades föreningens namn till Stockholms trä- arbetareförening. År 1886 separerade möbelsnickarne och bildade sin egen fackförening, och deras exempel följdes inom kort av andra yrkesgrupper, t. ex. byggnadssnickarne och timmermännen, svarvarne o. s. v. Denna specialisering försökte man fullfölja, då det gällde att sammansluta fack- föreningarne i förbund. Möbelsnickarefackföreningen i Stockholm tog sålunda initiativ till ett förbund, som skulle benämnas Snickeriarbetareförbundet i Sverige, och hävdade energiskt den uppfattningen, att detta skulle erhålla karak- tären av yrkes förbund, i vilket medlemskap borde beviljas endast dem, ”som lärt ett yrke”, ty ”yrkena böra respek- teras”. Den konstituerande kongressen, som hölls år 1889.