102 av den av arbetsgivarne lika strängt hävdade regeln, att de skola ha rätt att ”fritt antaga och avskeda arbetare samt att använda arbetare, oavsett om dessa äio organiserade eller ej”. Tendenser till försök att monopolisera fackföreningarne genom att försvåra eller rent av avspärra tillträdet till dem ha emellertid förmärkts först efter världskriget och torde icke ha fått någon större utbredning. I allmänhet har man både principiellt och praktiskt tillämpat ”den öppna dörrens politik”. Landsorganisationens kongress nödgades likväl år 1926 ägna monopoliseringstendenserna uppmärksamhet. Först och främst fann den sig föranlåten, att syssla med ovannämnda praxis, att förutsättningen för rätten till med- lemskap skall vara, att den aspirerande skall ha vunnit till- träde till yrket, facket eller industrin. I en motion hade framhållits, att ifrågavarande stadgebestämmelser särskilt drabbade unga arbetare. Deras möjlighet att skaffa sig ar- bete hade, menade man, på ett betänkligt sätt beskurits i de fall, då de icke kunnat vinna inträde i någon fackförening på grund av dessa bestämmelser. Detta innebar å andra sidan, resonerade man vidare, en risk för fackföreningarne själva, ty de utestängda kunde lätt förlora samhörighets- känslan med sina organiserade klasskamrater och bliva ett lätt byte för strejkbrytarvärvare och med fackföreningarne konkurrerande tillfälliga eller fortvarande sammanslutnin- gar. Ehuru man i allmänhet var benägen att erkänna detta resonemangs riktighet, ansåg man sig icke kunna utan vi- dare tillmötesgå kravet på att fackföreningarne skulle vara skyldiga att bevilja medlemskap, oavsett om den sökande erhållit arbete inom deras respektive verksamhetsområden eller icke. Det torde för övrigt vara ovisst, om landsorga- nisationens kongress äger befogenhet att ingripa i fackför- eningarnes och förbundens stadgeväsende. Hur härmed än må förhålla sig anses med rätta förutsättningen för en sådan reform vara, att den vidtager en bland förbunden mycket omtvistad stadgeändring med avseende på förbun- dens ömsesidiga ekonomiska förpliktelser inom landsorga- nisationen.