ombud, förbund med mera än 10,000 men mindre än 20,000 medlemmar äga att välja två, förbund med mer än 20,000 men mindre än 40,000 medlemmar äga att välja tre och därefter ett ombud för varje påbörjat 20,000-tal medlemmar.

2. Ordinarie kontingenter och uttaxeringar.

Finansieringen av fackföreningarnes, förbundens och landsorganisationens verksamhet sker medelst s. k. ordinarie kontingenter och uttaxeringar. De senare anlitas i sådana fall, då de förstnämnda icke räcka till för bestridandet av oundgängliga utgifter, i regel endast då förbunden invecklats i mycket omfattande arbetskonflikter, som ställa särskilt stora krav på deras understödsförmåga. Till en början laborerade man med mycket små fasta avgifter, tio à tjugufem öre pr medlem och månad, i bästa fall pr vecka. Av dessa obetydliga bidrag skulle icke blott strejkkassor bildas, utan de skulle även räcka till för bestridandet av förbundens administrationskostnader och de ofta ganska stora kostnaderna för agitationen etc. Man hyste i allmänhet stora betänkligheter mot att öka dem, ty man befarade att höga avgifter skulle återverka ofördelaktigt ifråga om medlemsrekryteringen. Å andra sidan visade det sig, att en framgångsrik verksamhet icke kunde bedrivas, därest ej förbundens ekonomiska prestationsförmåga säkerställdes medelst tillräckligt höga fasta avgifter. Det var därför, som landssekretariatet redan år 1900 förordade, att en minimikontingent skulle fastställas för alla till landsorganisationen anslutna förbund. Landsorganisationens kongress nöjde sig då med ett beslut om utredning för att tre år senare besluta, att en minimikontingent av 30 öre pr medlem och månad skulle påbjudas. Sedermera höjdes minimikontingenten till kronor 15:60 för helt betalande och kronor 7:80 för halvt betalande medlem och år. Den höjdes åter