149 drager åt landssekretariatet att energiskt medverka till frågans lös- ning.” Ännu år 1931 hade ingen proposition i denna förelagts riksdagen, vilket föranledde landsorganisationens kongress detta år att kräva: 1) Att såväl riksdagen som de kommunala myndigheterna i rik- ligare mått än hittills anslå medel till understöd och allmänna bered- skapsarbeten åt de arbetslösa. Vidare kräver kongressen, att de organ, som av samhället fått sig ålagt att handhava och verkställa samhällets åtgärder för arbetslöshetens bekämpande skola tillämpa mindre formalism och mera social förståelse i sitt ansvarsfulla värv. 2) Kongressen anser vidare, att det är statsmakternas plikt att skyndsamt åstadkomma lagstadgad effektiv arbetslöshetsförsäkring och uppdrager åt landssekretariatet att på lämpligt sätt söka på- skynda frågans lösning. 3) De förbund, som ännu sakna arbetslöshetskassor, uppmanas att upprätta sådana. År 1933 föreläde den socialdemokratiska regeringen riks- dagen ett förslag till förordning om erkända arbetslöshets- kassor,*) men på grund av att majoritet för detsamma icke kunde vinnas i första kammaren blev resultatet negativt även denna gång. Av de försök, som gjordes under fackföreningsrörelsens första år i syfte att bereda medlemmarne invaliditetsunder- stöd, har endast det lett till beståndande resultat, som typo- graferna inläto sig på. Typograf förbundet är nu det enda, som utövar dylik understödsverksamhet. Inom detta för- bund och litografiska förbundet utbetalas även, i anslut- ning till arbetslöshetsförsäkringen, jlyttningsbidrag till med- lemmar — framförallt familjeförsörjare, — som nödgas flytta från en ort till en annan för sin utkomsts skull. 6. Inkomster, utgifter och kapitalbehållning. Det gamla ordspråket ”många bäckar små göra en stor å” har besannats inom den svenska fackföreningsrörelsen. Sam- *) Kungl. Maj :ts prop. nr 209:1933. Se även tidskriften Fack- föreningsrörelsen årg. XIII, band I, sid. 140, 158 och 192.