155 sistnämnda ha varit statstjänaresammanslutningar, vilka endast i undantagsfall behöft tillgripa arbetsinställelser i syfte att åstadkomma förbättringar av arbetsvillkoren och för vilka lönerna i regel kunnat regleras utan långvariga och dyrbara förhandlingar. I detta förhållande torde delvis även förklaringen vara att söka till, att de till landsorganisationen anslutna förbun- den haft såväl absolut som relativt större utgifter i form av arbetslöshetsunderstöd och reshjälp än de fristående för- bunden. Medan de förstnämnda nödgats utbetala icke min- dre än 50,814,989: 88 kronor, eller 21,i % av samtliga utgif- ter, till arbetslösa medlemmar ha de sistnämnda förbunden utbetalt endast 2,518,295:31 kronor, vilket utgjort 9,4 % av samtliga deras utgifter. Däremot ha de fristående förbundens administrationskost- nader varit avsevärt större än de till landsorganisationen an- slutna förbundens, procentuellt räknat. De ha nämligen ut- gjort icke mindre än 24,5 % av samtliga utgifter, medan man inom de till landsorganisationen anslutna förbunden kunnat hålla dem nere vid 13,3 %. Anmärkningsvärt är vidare, att de fristående förbundens omkostnader för agitation och tidningar utgjort icke mindre än 10,7 % av samtliga utgifter, medan landsorganisationens förbund för samma ändamål disponerat endast 4,o % av sina utgifter. De fristående förbunden ha givetvis praktiskt taget icke haft några omkostnader i form av avgifter till landsorganisa- tionen. De övriga förbundens omkostnader härvidlag ha utgjort 29,567,442: 77 kronor eller 12,5 % av samtliga deras utgifter.