VI. UR MED LEMS STATISTIKEN. i. Förbund som tillhöra landsorganisationen. Då landsorganisationen bildades år 1898 hyste man natur- ligtvis den förhoppningen, att denna skulle bli en central- organisation för hela den svenska fackföreningsrörelsen. Det visade sig ju emellertid snart, att det var förenat med ganska stora svårigheter att genomföra den åsyftade konsolideringen. Vid starten den 1 april 1899 voro endast några få förbund redo att taga konsekvenserna av det beslut, som hade fattats på kongressen i augusti månad föregående år. Den 1 juli hade de anslutna förbundens antal ökats till 16 och medlems- antalet till nära 37,000. Sex månader senare anslöto sig ytterligare sju förbund och medlemsantalet ökades därmed till något över 40,000. Det största förbundet, järn- och me- tallarbetareförbundet, höll sig borta ännu några år. Enligt detta förbunds mening hade de ömsesidiga rättigheterna och skyldigheterna icke blivit rättvist avvägda inom landsorgani- sationen. Det krävde, att avgiftsbestämmelserna skulle mo- difieras på så sätt, att förbunden skulle såsom kontingentbe- talare uppdelas i grupper med hänsyn till deras medlemsantal och ekonomiska prestationsförmåga. Det reagerade särskilt mot en bestämmelse, som gav förbunden rätt att vid uttaxe- ringar inom landsorganisationen icke medräkna sina arbets- lösa medlemmar, en bestämmelse som, enligt förbundets me- ning, gynnade säsongarbetarförbunden på de övrigas bekost- nad. Landsorganisationens kongress vägrade emellertid att bevilja förbundets krav, och det dröjde därför ända till den 1 oktober 1904 innan detta stora förbund anslöt sig till lands- organisationen. För ett sådant förbund som typograf för- bundet torde landsorganisationens förbindelser med det so- cialdemokratiska partiet länge ha verkat avskräckande. Det förbundet bibehöll sin isolerade ställning ända till år 1920 och först två år senare befanns ett sådant förbund som järnvägs- mannaförbundet vara moget för anslutning. Fackföreningsrörelsen. 11