193 skall, som det heter i stadgarne, ”utgöra en sammanslut- ning av organisationer för tjänstemän, vilka äro fast an- ställda under svensk kommunalförvaltning”. Någon åt- skillnad mellan ”högre” och ”lägre” kommer sålunda här ej i fråga. Beträffande vissa kategorier av befattnings- havare skära förbundets gränslinjer dem, som utstakats för kommunalarbetareförbundets vidkommande. Folkskollärarne och folkskollärarinnorna förfoga över flera organisationer. Den äldsta är Sveriges allmänna folk- skollärare förening. Den bildades redan år 1880, men kan icke sägas vara en fackorganisation i vanlig mening. Det- samma är förhållandet med Sveriges folkskollärarinneför- bund, som bildades år 1906, och Sveriges småskollärarinne- förbund, som bildades år 1918. Däremot torde det år 1919 bildade Sveriges folkskollärare förbund så till vida kunna betraktas som en modern fackorganisation, som det synes lägga huvudvikten vid att tillvarataga sina medlemmars in- tressen i deras egenskap av löntagare. Ett förslag att bilda en gemensam landsorganisation för i statens och kommunernas tjänst anställda dryftades på en konferens i Stockholm den 5 och 6 november 1933. Konfe- rensen uppdrog åt en delegation ”att sammanfatta de syn- punkter som motivera ett gemensamt uppträdande av olika tjänstemannagrupper och att undersöka huruvida en dylik samverkan bör ske genom bildande av en ny centralorganisa- tion av tjänstemän eller genom de olika förbundens anslut- ning till redan befintlig sådan organisation”. De organisationer som det närmast är fråga om äro: Sveriges allmänna folkskollärareförening, Sverges folkskol- lärareförbund, Svenska polisförbundet, Svenska kommunal- tjänstemannaförbundet, Riksförbundet för kommunaltjän- stemän i svenska städer, Sverges fattigvårds- och barnavårds- funktionärers förbund, Sverges folkskollärarinneförbund, Sverges småskollärarinneförening, Gävle befattningshavares samarbetsnämnd, Försvarsväsendets underbefälsförbund, Svenska sinnessjukhusens förmansförening, Maskinbefäls-