218 Inom vissa förekommo blott obetydliga förändringar, medan inom andra dags förtjänsterna nedgingo med ända till 20 % och mera. Stort intresse erbjuder det material, som belyser löneut- vecklingen inom industri och hantverk, handel och transport- väsende samt allmän tjänst m. m. De företag, som lämnat uppgifter till denna del av stati- stiken, utgjorde över 8,000 och redovisade tillsammans 438,530 anställda, av vilka 93,786 tillhörde förvaltningsper- sonalen och 344,744 arbetarepersonalen. Förvaltningspersonalens löner undergingo en oavbruten ökning till och med år 1921, då lönenivån i genomsnitt för samtliga personalgrupper låg 142 % högre än år 1913. Se- dermera ha penninglönerna gått väsentligt tillbaka och de uppgingo år 1932 till icke fullt dubbla beloppet av 1913 års siffra. Löneförhöjningarna ha företett betydande olikheter inom skilda områden. Medan exempelvis lönen för den lägst avlönade gruppen, butiks- och lagerpersonalen, stigit med 90 %, ha tekniker och kontorister fått sina löner ökade med 75 %. Ökningen har i allmänhet varit högre för kvin- norna (103 %) än för männen (85 %). Löneutvecklingen för förvaltningspersonalen i enskild tjänst belyses av efterföljande diagram. Enligt detta skulle lönestegringen under perioden 1914—1921 ha mer än upp- vägts av ökningen i levnadskostnader, vilket alltså skulle innebära, att reallönen under dessa år var lägre än före kriget. Under den följande prissänkningsperioden blev för- hållandet det motsatta, i det att såväl penninglöner som lev- nadskostnader sjönko, de senare dock hastigare än de förra, varigenom reallönen ökades. För år 1932 befinnes den ”stan- dardberäknade” reallönen ligga 18 % över 1913 års nivå. Efter Lönestatistisk årsbok återgiva vi också ett diagram belysande löneutvecklingen för industriarbetare m. fl. under åren 1913—1932. Av detsamma framgår att ända till och med år 1918 var stegringen för såväl tim- som daglöner mindre än levnadskostnadsökningen, vilket innebar att mot- svarande reallöner under denna period voro lägre än ut-