250 upptagit arbetet, skall bliva en vällust för mitt öra och hjärta. ----------Viljen ni tiäna Gud, konungen och samhället, bedjen då Herran upplysa edert nu omtocknade förstånd och röra edra förstockade hjärtan!” Då arbetarne vägrade att hörsamma uppmaningen, lät landshövdingen omringa lägret med militär och kanonbåtarne ånga upp ”till betäckning” med kanonerna riktade mot läg- ret. Han höll återigen ett tal och konstituerade därefter ett ”dömande landshövdingeämbete”. De omringade arbetarne togos i förhör, och de, som icke kunde förete betyg eller be- funnos icke vara skattskrivna på orten, häktades som lös- drivare och fördes ombord på ett av fartygen. De övriga fördes under militäreskort tillbaka till respektive sågverk och ålades att återupptaga arbetet. Till yttermera visso lade landshövdingen varje arbetare på hjärtat, ”att ej utan hus- bondens skriftliga tillstånd lämna sågverket under de när- maste åtta dagarne, vid risk av häktning som försvarslös”. Därmed var strejken tillintetgjord, och landshövdingen kunde den 3 juni sända regeringen följande telegram: ”Kom- binerat, kraftfullt, ovillkorligt inskridande av militär och polis. Strejkens sprängning pågår nu, tredskande bofasta vräkas, lösa häktas, hemsändas”. Det uppgives, att mer än 1,000 arbetare dömdes att vräkas, att 7 häktades som ledare och att 36 häktades som lös- drivare. Bakom denna märkliga strejk fanns ingen fackförening. Den väckte ett stort uppseende, icke minst med anledning av myndigheternas hänsynslösa och av allt att döma fullstän- digt olagliga förfaringssätt. Detta lovprisades icke desto mindre i pressen, till och med i den liberal-radikala. Man gladdes över, att landshövding Treffenberg hade lyckats finna ”en lika enkel som lätt tillämplig” metod att göra ”strejkerna omöjliga”.