271 orda tillsättandet av en permanent förlikningskommission, ty den befarade, i likhet med Svenska arbetsgivareför- eningen, att en sådan kommission skulle komma att utöva ett obehörigt inflytande ifråga om lönernas fastställande. 8. De borgerliga partiernas senaste lagstiftningskrav. Något allvarligt försök att engagera lagstiftningen i dylikt syfte gjordes sedan icke förrän år 1921, då samtliga borger- liga partier krävde, att riksdagen skulle hemställa hos rege- ringen om förslag till lag angående förebyggande av sam- hällsfarliga och avtalsvidriga arbetsinställelser och blocka- der*). Att döma av motiveringarne till detta krav, önskade man till samhällsfarliga arbetsinställelser räkna icke blott strejker vid statens och kommunernas arbeten och vid lant- bruket utan även strejker inom livsmedelsindustrin och bygg- nadsindustrin. I försiktiga ordalag föreslog andra lagutskottet en skri- velse till regeringen, vari skulle hemställas, att denna ”måtte till prövning upptaga, huruvida åtgärder för arbetsfredens bevarande, utöver vad redan vidtagits, ytterligare kunna fö- retagas samt för riksdagen framlägga de förslag, som härav föranledas.” **) Riksdagen biföll utskottets förslag, och regeringen för- anstaltade omedelbart därefter om en utredning. Från socialdemokratiskt håll — de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet hade avgivit en reservation mot ut- skottets förslag — framhölls, att de i ärendet väckta motio- nerna voro grundade på en oriktig föreställning om förhål- landena på den svenska arbetsmarknaden och en benägenhet att generalisera vissa enstaka, av det abnorma tillståndet under krisåren föranledda händelser. I stort sett hade vårt *) Motionerna n:r 5, 73, 131 och 132 i första kammaren samt motionerna n:r 53, 121, 204, 206 i andra kammaren vid 1921 års riksdag. **) Andra lagutskottets utlåtande n :r 34 vid 1921 års riksdag.