374 len rekonstruerades, och nya stadgar för densamma antagos.*) I ingressen till aessa uttalades, att ”de fackliga landsorga- nisationerna i skilda länder sluta sig samman i den interna- tionella fackliga landscentralen, varvid självständighet ga- ranteras varje särskilt lands arbetarerörelse.” Endast en facklig landsorganisation i varje land skulle kunna beviljas medlemskap. Intemationalen skulle ha till uppgift: 1. Befrämjande av de anslutna organisationernas intressen, på nationell och internationell grundval. 2. Befrämjande av den fackliga rörelsen nationellt såväl som internationellt inom de ej anslutna länderna. 3. Befrämjande av enhetlig aktion i alla frågor av gemensamt fackligt intresse. 4. Förhindrande av internationellt strejkbryteri. 5. Anskaffande av medel till befrämjande av nämnda ändamål och sådana andra fackliga ändamål, som finnas uttryckta i stad- garne. I och med internationalens återupprättande förverkligades det av den nordamerikanska landsorganisationen före kriget väckta förslaget om internationalens utbyggande till att bliva en ”internationell arbetarefederation”. Men även den franska uppfattningen vann nu gehör. Medan man före kriget varit mycket angelägen om, närmast med tanke på förhållandena i vissa länder, att icke gå utanför ramen av de rent fackliga uppgifterna, gav man nu klart och tydligt tillkänna, att intemationalen även skulle befatta sig med rent politiska uppgifter. I stadgarne inskrevs detta visser- ligen icke, men man uttryckte sig så mycket tydligare i resolutioner. I en sådan restes sålunda kravet på produk- tionsmedlens socialisering. Denna resolution hade följande lydelse: ”Konferensen uttalar som sin mening, att den genom kriget skärpta ekonomiska desorganisationen uppstått på grund av kapita- *) Internationalens namn blev nu: på tyska språket Internationa- ler Gewerkschaftsbund, på franska språket Fédération Syndicale In- ternationale och på engelska språket International Federation of Trade Unions.