380 mast föranledd därav, att det norska kommunistiska arbe- tarepartiet (det förutvarande socialdemokratiska) ansåg sig nödsakat att utträda ur den kommunistiska intemationalen. Ifrågavarande landsorganisation har sedan dess stått isolerad. 5. Den röda fackföreningsinternationalen. Den röda fackföreningsinternationalen, som höll sin kon- stituerande kongress i Moskva den 3—9 juli 1921, har i enlighet med kommunistiska internationalens teser lyst den s. k. Amsterdaminternationalen i bann, stämplat den som en ”till sitt väsen antiproletär organisation” och beskyllt den för att ”gå i kapitalismens ledband”, varvid den särskilt åbe- ropat dess förbindelser med den av nationernas förbund upp- rättade internationella arbetsbyrån i Geneve. Medan Amster- daminternationalen ställt sina förhoppningar till arbetareklas- sens möjligheter att utnyttja demokratin för sina frigörelse- strävanden, har den röda fackföreningsinternationalen rekom- menderat ”proletariatets diktatur” såsom det verkningsful- laste medlet att främja dessa strävanden. Den vill — heter det i inledningen till dess stadgar — ”tillsammans med kom- munistiska intemationalen organisera arbetareklassen för att genomföra bourgeoisiens tillintetgörande, krossandet av den borgerliga staten, förverkligandet av proletariatets diktatur, övertagandet av produktionsmedlen och kommunismens ge- nomförande”. Dess ändamål angives vara: 1. att organisera de breda arbetarmassorna i hela världen för att störta kapitalismen, befria dem från utsugningens ok och införa en socialistisk ordning; 2. att bedriva en omfattande propaganda och agitation för den revolutionära klasskampens idéer, den sociala revolutionen, prole- tariatets diktatur och den revolutionära massaktionen för att av- skaffa det kapitalistiska systemet och den borgerliga staten; 3. att föra kamp mot föreställningen om samförstånd med bour- geoisien, mot idéerna om samarbete mellan klasserna och den sociala freden såväl som mot de grundlösa förhoppningarne om fredlig övergång från kapitalism till socialism;