Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är skall han ha fatt i hennes ögon, som aldrig mer skola
lämna honom
Mannen höjde beslutsamt handen och gjorde ett darrande
klingande på glaset.
Den äldre uppasserskan skyndade fram. Hon var
grå-hårig och pudrad.
— Hvad önskar herm? sade hon honungsmildt.
Han betvang sig och började förläget
— Jag skulle vilja fråga efter en ung flicka, jag känner,
hon brukade — hon var anställd här, kanske ni möjligen
— Mizi hette hon, Mizi Kem.
Kvinnan såg på honom förbluffad.
— Åh herre Gud — Mizi, ja, jag kom efter henne, det
är snart 30 år sen nu.
Med etsande nyfikenhet:
— Men hon gick ju nyss genom salen, såg herm henne
inte? Hon sålde rättikor i dag, stackarn.
Dörren slogs upp och en sprättig gammal herre dansade
in och såg sig om genom enkeltjusaren som för att taga
möjligheten af att slå sig ned i betraktande. Då han
varse-blef mannen, som tog stöd vid bordskanten för att resa
sig, rusade han dit och bugade till golfvet.
— Åh, herr hofkonstnär, är det möjligt att vår stad har
den äran —
Han klämde åter fast lorgnetten i ögonvrån. —
— Nåja, en liten rätt intressant réclus, München har eljest
ingenting kvar från stormaktsdagaraa, fast — nåja, lite
comme ca. Men jag glömmer ju alldeles mitt tillfälle att
få bocka allra ödmjukast för det sista charmanta
monumentförslaget — jag bedyrar, som hästkarl, det djurets position
— min fm kom i extras öfver föremålets höga air, sant
kejserlig, ja, herr hofkonstnären har lyckan vara damernas
synnerliga favorit.
Hofkonstnären stod upprätt nu, toaletten ordnad. Då
hans blick föll i spegeln, stannade han och betraktade
gestalten där uppmärksamt, som gällde det att taga ett
själf-porträtt. öfver strecket i glaset sågs en glänsande
cylinder, ansträngda gubbögon, iris svart och spänd af ångest,
snöhvita es-ist-erreicht-mustacher, uppsvängda öfver tunna
läppar med en ironisk dragning. Under en sidenfodrad
rock, skuren efter sista snitt och i vänstra handen röda
handskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
