- Project Runeberg -  Ödesglimtar /
58

(1908) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


7.

Lars och Gustaf.



oplöjda åkrar och i skogsbrynet fullt af vinterfälldt timmer,
redo att forslas till sågen. Men Lars, bondens dräng,
något angripen af Amerikafeber, rastade ännu grensle ölver
tröskverksstången bakom ladugården och dinglade med de
söliga träskorna, allt under det han säfligt med tummen
kletade ut smöret på sin rågkaka och betänksamt tuggande
tittade in i gödselstaden. Bredvid stod Gustal, konfirmerad
och beväringssynad samma dag som Lars men redan
välbeställd snickare. Genom skicklighet och skötsamhet var han
så godt som lörut bestämd för fjärran västern, och hade just
i den anledningen kommit på afskedsbesök i klädesbonjour,
nervikt krage, paraply, galoscher och öfverrock på armen.
Nu stod han, omsusad af det lockigaste polkahår, och talade
förnuft och lade ut — öfver hufvud var Gustaf en ung man,
som kände stigande behof af omsättning för sin dag från
dag ökade kunskap om saker och förhållanden.

En kunskap som formligen tyngde honom, så öfvermäktigt
mycket bättre än andra visste och såg han, hur allting
borde och kunde vara i världen, samt orsakerna till, att
ingenting var som det skulle.

»Se, min käre Lars du, sådan är inte jag, att jag ljuger,»
sade han, »jag har den karaktären, att jag inte far med svek
som di här agenterna, för sir du till att komma sig upp
därute, jag nämner komma sig upp, då fordras numera det,
som är reellt och solidt — det har di nog fått från oss
förstås — i längden hjälper inte starka armar, förstår du, det
är kunskaperna, durabla insikter, om jag så må säga, och
ett stabilt yrke. Nog kan du väl bli läbörer, di kallar, det
ger bröd och sofvel, kommer aldrig i fråga därute, att de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:14:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasodes/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free