Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarje ärelystnad i riktning mot vältalighet; I intet afseende
för resten hyste han den förmätna tanken att täfla med
Gustaf, som alla visste ägde lyckan och framtiden som i
en liten påse. Men retligt kunde det ändå tyckas. Och
dessutom var det på det sättet med Lars Andreasson, att
när andra sade nej, fick han mest lust att säga ja. Och
så lade sig hela historien ett tu tre till rätta för honom
i två stora, lätt öfverskådliga drag, hvilka han tog
ytterligare fasta på genom ett slag med knytnäfven i stången.
»Si — när en nu inte annat är än en dräng, så har
en heller ingenting att mista, och får en åka hem igen,
kan en inte stort sämre bli. Så jag frestar allt på det en
momang, jag ock.»
Och vid det blef det.
Gustaf hade gjort sin plikt och vore fri, om olyckan skedde,
annars tog han gärna emot sällskap öfver det stora hafvet.
De reste midt i plöjningen, hvadan det kan antagas för
säkert, att Lars fick goda spådomar också af bonden.
Gustaf rådde om en bra hopsparad styfver, därtill en
proppad dragkista och ett stort matsäcksskrin. Han bar äfven
på fickan rekommendationer till yrkesfabriker och många
adresser till välbärgade landtmän. Lars ägde knappt mer,
än hvad han gick och stod i jämte biljetten halft på lån.
Så man kunde säga, att han åtminstone ägde sitt lätta sinne
helt ut. Blott i ett fall voro utflyttama lika: ingen af dem
mäktade Amerikaspråket.
Den saken betydde föga för Gustaf, som vid framkomsten
tog in hos en svensk snickeriförman i Brooklyn och genast
erhöll plats på det stora bolaget bland nära på idel
landsmän. Men dess mer betydde den för Lars, som fick hålla
till godo med ett hamnlogi för 3 dollars, hvilka Gustaf
vänligen erlade för en vecka i förskott. Sålunda gick han
hufvudstupa sitt öde till mötes, Lars. Lyckligt att han ej
var bortskämd. Bondens kökssoffa med halmbolster och
rena lakan fyra gånger om året hade just icke stått öfver
den himlastora säng, han nu fick krypa ned i —
visserligen samman med två besynnerliga gökar till karlar. Och
att byta hafrevälling och sill från jul till Mickelsmässa på
nakna furuskifvan mot kött och hvitt bröd, som det sades,
om det nu kunde vara sant, tre gånger om dagen och
både bordduk och torkeservett — det får heller ingen
klaga på. Värst var, som sagdt, med tungomålet. Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
