Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han gått och burit på, ovisst hvarför eller hur, dog bort
och mattigheten kom som ett lefvande väsen krypande
genom lederna.
Nej, tänk om han inte längre dög till hårdt arbete. Då
var det väl jämnt slut? Han ägde några hopsparade dollars,
inte många, men kanske räckte de till att krafla sig hem.
Hem? Hvad skulle han göra hemma? Dräng eller
månads-karl. Och sedan? Hvart kom man vidare med det?
Under dessa växlande funderingar hade Lars förirrat sig
ned till hamnen, där grönsakshandlama som bäst
skockades utanför de stora magasinen för att hämta färska varor till
morgondagens försäljning. Vid en af vagnarna, som stod
afsides och för tillfället herrelös, stannade Lars och låtsade
beskåda det doftande förrådet i korgarna. Benen veko sig
under honom, han måste stå stilla och riktigt tänka nu.
»Komma vidare, hvad menades med det? Hvart hade
han väl kommit här?»
Lars’ ögon hängde vid härligheterna inne under
vagns-tältet, men utan att urskilja något. I stället såg han snabbt
och blixtklart sig själf där hemma sitta i söliga kläder
intill gödselstaden och som ett svin glupa i sig födan. Han
såg sig gå, stå, tala som en vanlig bonddräng, tänka i
orediga drömmar, vackra nog ibland, men aldrig kunde
de utföras och hvad betydde det då?
Och nu? Jo, han både klädde sig, åt, gick, talade som
en annan. Han tänkte klart och förnuftigt, alltid mot
något säkert kommande. Ju mer han ser af alla nya
underverk, folk dagligen hitta på, ju fler människor han möter,
dess mer förkofras han. Om folk här äro annorlunda och
bättre än folk hemma, är svårt att säga, men ett är visst:
han blir annorlunda och bättre genom att upplefva så
mycket genom dem. Med hvart tag Lars andas, känner
han, att han i sinnet och hufvudet inte längre är blott
dräng.
Nåja, men i händelse af hemresa behöfde han väl inte
bli likadan som förr — han kunde väl fortfara att vara
densamma som nu? Nej. Hemma skulle han glömma.
Falla tillbaka. Hvarför? Jo, ytterst för att det hemma ej
fanns hopp om att blifva mer än hvad han var. Hemma
är en dräng en dräng. Här är drängskapet alltid något,
så att säga, i förbigående.
Lars erfor en gruflig ängslan för att släppa taget, just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
