Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elisa återvände till sin väfstol, och medan
skytteln raskt for fram och åter genom väfven,
sjöng hon och tänkte:
»Det blir en bra vacker klädning det här;
jag skall minsann taga den på så enkel den är
nästa gång vi fara till örnstaholm. De hafva
visst gäster der — grefvinnans syster,
friherrinnan Wildenheim och hennes eleganta dotter,
fröken Thérése — men de må nu vara hur
präktiga som helst, smakfullare tyg än detta tror
jag knappt de hafva. Edvard väntas ju också
hem dit i dessa dagar från utlandet, grefve
Cron-skjöld var så glad när han läste upp sin sons
bref, och hvad var jag, der jag satt och låtsade
som jag hvarken såg eller hörde? Ack Edvard!
du min barndoms kära lekkamrat, det är ju nu
hela tre år sedan jag såg dig, skall du väl ännu
hafva mig q var i minnet, i hjertat? . . . Man
säger ju att för en ung vacker officer, just
sådan som Edvard, har utlandet så mycket
förströelse att bjuda på, så mycken omvexling, hvad
vet jag allt? Så mötes han ju nu här hemma af
sin vackra kusin, fröken Thérése Wildenheim,
hon och hennes mor stanna nog på örnstaholm
ännu en tid . . . men jag kan inte hjelpa att
jag har min lilla tanke för mig, jag tror ändå
inte att han glömt mig, åh nej, åh nej!»
Halfhögt uttalade Elisa dessa sista ord och
slog dervid ett så häftigt slag med väfskeden,
att ett par glödande rosor sprungo upp på
hennes fina kinder. Se så! nu var den röda randen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
