Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttrycket och den persike-fina hyn förvilla
betraktarens öga; totalintrycket blir dock att hon
är vacker.
»Ja», suckar Elisa sakta i sitt hjerta, vhan
måste finna henne förtjusande, det är ej möjligt
annat.»
Men snart klarnar åter hennes panna, ty
Edvard, som bundit hästarna borta i skuggan
af de stora lönnarna, kommer nu med raska
steg framskyndande till henne, glad och hjertlig
som ett solsken.
»God dag, god dag, Elisa, känner du igen
mig?» hördes hans manliga friska helsning, »du
kan väl tänka dig hur glad jag är att åter vara
hemma i gamla Sverige.» Han tog hennes båda
händer hårdt i sina, medan hans klara blick
sökte hennes, och fortfor: »Du känner mig så
väl, att du nog på förhand anade hur hemsjuk
jag skulle blifva när det drog ut på tiden. Och
huru ha ni alla mått här hemma? Du, Elisa,
har blifvit litet fet, tror jag, och det klär dig
alldeles gudomligt!»
I »Alla förståndiga menniskor säga hela
motsatsen», försäkrade den unga flickan, gladt
förvirrad, under det hennes kinder färgades rosenröda.
I det hon såg upp, märkte hon att den nyss
så strålande Thérése betraktade henne med ett
otvetydigt uttryck af förtret, ja nästan af
öf-verlägset hån, hvarefter hon smått började gå
framåt trädgårdsgrinden otåligt snärtande sin
nätta stöflett med ridspöet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
