Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tant Wildenheim och Thérése, som du ämnar
denna utsökta blomsterskörd?»
»Ja visst», svarade Elisa. »Mamma vill
alltid att när hennes gäster lemna prestgården ur
sigte, skall blomsterdoft vara det sista som
påminner om vårt lilla hem.»
»Din mors idé är alldeles i min smak, men
for att minnas edert fryntliga goda hem
behöf-ves sannerligen inga blommor, så mycket kan
jag försäkra; jag vet det bäst, som så länge
varit borta härifrån.» Han sade dessa ord liksom
för sig sjelf, under det han förtjust lät sin blick
följa den älskliga blomsterplockerskans minsta
rörelse.
Nu fick Elisa syn på en purpurröd,
nyut-sprucken ros, som satt gömd i skuggan af några
gröna blad, hjerteglad bröt hon den, betraktade
den ett ögonblick tvekande, och räckte den till
Edvard.
»Tag ändå denna, bara för säkerhetens skull!»
hviskade hon halft blyg, halft skälmaktig.
Han grep den ifrigt, och lät sina läppar i
hastigheten beröra gifvarinnans hand. Häpen
öfver sin kanske förhastade vänlighet, skyndade
hon i samma ögonblick ifrån honom ut på
gården med de friska buketterna i hvardera
handen.
Friherrinnan Wildenheim hade redan stigit
till häst, och åsåg med ett tvunget leende huru
grefve Cronskjöld sade ett slutligt vänskapligt
farväl till prosten och prostinnan. När hon blef
Kuhlmann, Noveller. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
