Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckliga menniskor, som fått egna goda liem
och som med helsa och krafter få tumla oss i
vår Herres härliga natur, vi måste väl kunna
bestå litet kaffe och några nya psalmböcker åt
de stackars fattigstukäringarna som sitta året
om mellan fyra väggar och torka. Se så, tag
nu en pris, och så tala vi inte mera om den
saken!’»
»Ja, Gud signe honom, han är en karla-karl!»
utbröt prostinnan med hänförelse, »men när vi
berömma honom, få vi ej heller glömma hvilken
präktig hustru han har, huru mycket godt gör
hon inte, den milda, kärleksfulla grefvinnan
Amelie? Det må jag väl veta som hjelper henne
med sjukvården och syföreningarna; tänk ändå,
Johan du, hvilken olikhet det är mellan henne
och systern, friherrinnan Wildenheim! Ja det är
som dag och natt.»
»Åh pass, mor lilla», inföll prosten
godmodigt — han hade nemligen den principen att
aldrig tillåta minsta anmärkning eller klander
öfver personer, som gästat hans hus; goda ord
eller tystnad, se der hvad man hade att välja
på, »ty», plägade han säga, »man bör skämmas
att bjuda sina gäster på Guds gåfvor, ifall man
tänker äta upp dem sjelfva efteråt». Ergo
fortfor han lugnt, »visst är det så, min gumma, att
der är skilnad, det kan nu inte lijelpas; syrsan
och myran äro mycket olika, men båda har vår
Herre skapat».
Nu hade prosten druckit ur sin thékopp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
