Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte göra mig reda derför; det är ju bäst, då,
mamma aldrig tillåtit mig att försöka.»
»Och hvarför, min snälla Ruth?»
»Hvarför? Mamma, anser dans för en synd;
man kan väl undra en smula öfver den saken,
då jag ju af morbror Wilhelm och andra hört att
mamma dansat så mycket sjelf i sin ungdom;
kanske blef mamma i den tiden så trött på den
sortens nöjen, att hon nu är det också för min
räkning!» Dessa sista ord tycktes undfalla Ruth
mot hennes vilja; så halfhögt de än blifvit
utsagda, hade de likväl förrådt ett sjudande djup
af saknad och bitterhet i hennes hjerta.
»Det var eget!» sade Elisa tankfull. »Tant
Beate har sjelf börjat med dans och slutat med
sans, precis som jag tycker det bör vara; i
hvilken ordning vill hon då att du skall hemta din
lifserfarenhet ?»
»Hvem vet?» suckade Ruth, »men säg mig,
min kära afhållna Elisa, tror du inte, att vi
böra lemna detta ämne? Inte sannt, vi göra
ju rättast i att ej ransaka motivema till en
mors handlingssätt, isynnerhet då vi veta att
de äro väl menade?» Dessa ord utsädes med
en nästan feberaktig häftighet, väl vittnande
om ett upproriskt inre, endast tygladt af en
energisk föresats.
»Du har rätt, som alltid, min egen Ruth!»
hviskade Elisa ömt, lutande hufvudet emot sin
väns kind. »Om jag bara finge se dig glad och
lycklig en gång! Se det vore min högsta önskan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
