Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David i verlden dansade framfor arken; hvad
har du att säga om det?»
Ruths kinder glödde, hon nedslog ögonen
och svarade strängt: »Edvard, kom ihåg att
konung David dansade af helig fröjd, och . . .»
»Och?»
»Han dansade ensam», tillade hon sakta.
Edvard började storskratta. »Nå, mina
vänner! skulle det verkligen vara damerna som
ut-öfva ett så omoraliskt inflytande på dansen?
Nej, tro mig Ruth, om det gifves sinnen, som
förvandla äfven det oskyldigaste till något orent
och ondt, så fins det Gud ske lof andra, hvilka
förädla och rena allt på deras väg. Om du
frågar Elisa, skall hon säkert svara dig att fru
Lenngren hade rätt när hon skref om sin glada
unga flicka: »hon är ej glad för det hon
dansar, hon dansar för det hon är glad.»
I Ruths mörka ögon blixtrade det till: »Nå
ja, är hon glad, då fins ju deruti, som du säger,
en anledning, men om denna saknas?» . . . här
hejdade hon sig häpen och rodnade ända till
hårfästet.
Edvard såg på henne med en blick, i
hvilken låg lika mycken förvåning som deltagande.
»Hon är en underlig flicka, stackars Ruth»,
tänkte han och steg upp för att bjuda Elisa
armen, ty nu spelades andra valsen upp.
»Skall jag lemna dig, min snälla Ruth?»
sade Elisa tvekande, och kysste henne på
pannan i det hon reste sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
