Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aftecknar sig Elisas jungfruliga gestalt så
förtjusande, hon hvilar sin fint afrundade arm på
hans, och böjer sig framåt för att bättre kunna
se ut öfver nejden. »Som jag nu ser dem der
vid fönstret i detta ögonblick», tänkte Ruth,
»skulle äfven den med förhållandena mest
obekanta menniska genast vilja utropa: Der stå två
af lyckans söndagsbarn!»
Men nu skymdes taflan bort. Det var
friherrinnan Beates smala figur, som visade sig i
kabinettsdörren:
»Kom, kära Ruth!» ropade hon, »klockan är
redan slagen nio, vi hafva för lång väg hem att
kunna stanna längre. Jag är trött, och bryr
mig inte om illuminationen; det lärer väl inte
du heller göra, tänker jag. Supén är dessutom
nyttigast att ej taga del uti; hemma har jag
sagt till om ölost åt oss, det är mycket sundare
så här på qvällen.»
Stillatigande följde Ruth sin mor genom
salongen, från hvilken gästerna redan började
gå in till matsalen. Edvard och Elisa hade
lemnat fönstret, och voro förmodligen redan vid
supén.
»Ingen lägger märke till att vi draga oss
undan», sade friherrinnan Beate, under det hon
omsorgsfullt uppfästade sin svarta
moiré-kläd-ning, och lät doktor Hydronius breda stora
grönblommiga silkesschaletten som en pell öfver den
hvita blondmössan.
»Är du färdig, Ruth?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
