Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en herrlig syn som mötte när man
kom ett stycke ned mot parken. Längs de täta
gångarne gungade festoner af brokiga lyktor,
som gjöto ett rodnande sken öfver de stora
trädens stammar, och trängde in mellan de
knu-tiga grenarna. Stenar och buskar sågo på
af-stånd ut nästan som de rört sig i den darrande
trolska belysningen, och läto fantasien förirra
sig bort till sagornas dunkla verld.
Efter hela stranden flammade marschaller i
täta rader, återspeglande sig i de oroliga
böljorna såsom slingrande eldpelare i ett
under-vattenspalats, och långt ut på sjön hvirflade
tjärtunnorna i blodröd glans, så att fiskarens
stuga ute på udden midt emot såg ut som
glödande metall.
Halfdrömmande gick Edvard framåt
karu-sell-alléen, medan Thérése fyllde hans
otacksamma öron med dessa tusende själlösa ämnen,
dem eleganta verldsdamer strö ut omkring sig
med samma sorglösa frimodighet som yra barn
när de komma öfver ett trasigt perlband.
Hon hade svept omkring hufvud och axlar
en hvit spetsschal, det lilla ansigtet tog sig i
sin luftiga omgifning ut som en liten skälmsk
kärleksguds, tittande fram ur en sky. Hon
saktade sina steg. »Du är så tankfull och tyst i
afton, Edvard!» sade hon plötsligt, och
betraktade honom skalkaktigt forskande. Han vände
förvånad på hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
