Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första klara solstrålen in genom fönsterrutan,
färgande de hvita sänggardinerna alldeles
rosenröda; Elisa satte sig upp i bädden och böjde
stilla ned sitt hufvud mot sina hopknäppta
händer: »Min Gud, hvad du är god! och hvad jag
tackar dig!» utbrast hon.
Nedanför fönstret hörde hon det enformiga
skrapandet af trädgårdsmästarns kratta i
sanden, och ur hafreåkem lärkans morgonfriska
sång, som stämde in i hennes eget hjertas
tacksägelsehymn.
På Frommesta hade friherrinnan Beate
Ce-derstolpe och hennes ärade gäst doktor
Hydro-nius ingenting vidare att säga om
ömstaholms-festen, sedan de afgjort att den var en
förargelseväckande tillställning, och friherrinnan till
yttermera visso citerat sin favoritsentens ur
Ordspråksboken: »Om du stötte en dåre i en
mortel med stötare såsom gryn, så går dock
hans dårskap icke ifrån honom» — en behandling,
hvaraf säkerligen den gode grefve Wilhelm ej
det ringaste trott sig vara förtjent på sin
fem-tiondefjerde födelsedag.
Doktor Mårten Hydronius satt ensam i
bruna förmaket på Frommesta, makligt utsträckt
i stora fåtöljen nära kaminen. För en stund
hade han upphört med studerandet af sin egen
pietistiskt-hygieniska tidskrift: »Vatten och anda»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
