Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade en så mycket betydelsefullare role. Enligt
detta sitt system ansåg doktor Hydronius det
menniskoanden slutligen skulle komma att
fullständigt beherska sin animaliska följeslagare,
kroppen.
Klockan var en qvart öfver ett på dagen.
Friherrinnan Beate låg alltså inpackad i sin
smala jernsäng, omkring hvilken inga poetiska
draperier på minsta vis fingo hindra luftens
fria spel.
Ett kolossalt bolster hvälfde sig som en
snö-hvit ättehög öfver bädden; ingen skulle anat
att en mensklig lefvande varelse derunder låg
begrafven, om ej en röd nästipp tittat upp vid
ena sänggafveln. Här fans således friherrinnan
Beates hufvud med de magra kinderna infattade
i en solrosformig nattmössas yfviga remsor.
Framför hennes ögon låg på det pösande
bolstret en religiös bok, hvars blad friherrinnan
under läsandet sjelf behändigt vände medelst
tillhjelp af en strumpsticka, hållen mellan
fram-tändema. De komiska grimaser och vändningar
med hufvudet som dervid gjordes, skulle väl
hos vanliga menniskor framkallat den största
munterhet, men friherrinnans kammarjungfru,
mamsell Marie, hade för längesedan fatt vänja
sig af med sådana glädjeyttringar, helst doktor
Hydronius både muntligt och skriftligt förklarat
att man ingen moralisk nytta har af att skratta,
och att det derföre är syndigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
