Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leta efter sin sticksöm och yttrade med sin
vanliga blida röst:
»Det är mig särdeles angenämt att erfara
det en verldsman, som hofrättsrådet Ädelborg,
mer och mer vänder sig från de döda afgudarna
för att offra något af sina håfvor på
barmher-tighetens altare; jag hoppas det måtte ske i
hjertats enfaldighet och ej för någon snöd
vinnings skull! Litet förundrad är jag, att icke
förr än i dag hafva fått full visshet om att han
är den egentlige stiftaren af den lilla asyl ni
omnämde.»
På friherrinnans nästipp steg färgen från
rose till purpur, hon gaf sina strumpstickor en
skramlande liten knyck och svarade med
temli-gen hvass ton:
»Min käre Hydronius, jag kan försäkra att
hofrättsrådet icke är mera verldsmenniska än
ni och jag. Med sin asyl tycker han icke om
att skryta, han ombesörjer detta sitt goda verk
i all tysthet; och för min del har jag icke
funnit nödvändigt att tala derom för någon, då vi
ju läst att den högra handen ej bör veta hvad
den venstra gör.»
Doktorn betraktade åter noga lampmattan,
och en stunds tryckande tystnad uppstod, en af
dessa pauser, om hvilka man så olämpligt
brukar säga, att de uppstå när en engel flyger
genom rummet. Gamle halte betjenten Andersson,
som på intet vis var englalik, öppnade i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
