Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädgården, hade man samlats i det lilla sollysta
gröna förmaket.
Der vexlade de nnga tu ringar, prosten
bad högt en bön för de kära barnens förbund,
slutande med att läsa välsignelsen, hvarefter
kraftiga omfamningar fullföljde meningen, då den
af rörelse darrande stämman ej förmådde mera.
Prostinnans och Doras förenade kokvett hade
sedan på ett lysande sätt uppenbarat sig i en
smaklig frukost. Det med dill-vippor rikt
utsirade kräftfatet, de gulbruna kotletterna, de
läckra hvita kycklingarna och slutligen Doras
mästerstycke, äppeltårtan, allt var så lyckadt,
allt smakade gästerna förträffligt.
När grefve Cronskjöld druckit de
nyförlof-vades skål och rest sig från bordet, hade han
varit så upprymd och glad, att han kraftigare
än någonsin tillförne dunkat sin vän prostafar
i ryggen, och omfamnat prostinnan med dessa
ord: »Se så, mutter lilla! nu lägga också vi
gammalt folk bort titlarna, med förlof, syster
Karin!»
Dagen derpå hade prostens varit på
Örnstaholm till middagen, hvarest man efter kaffet på
maten grundligen rådgjort om de ungas framtid
och bosättning. Till det lyckliga resultatet hade
man kommit, att bröllopet gerna kunde fa stå
nu på hösten. Grefve Cronskjöld, som hatade
långa förlofningar, gjorde slag i saken med
följande magtspråk: »Barnen känna ju hvarandra,
alltså behöfver inte bekantskapen göras, och tak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
