Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godnatt, kom grefvinnan alltid in en stund till
sin lilla »dotter», som hon kallade henne; dessa
förtroliga samtal beseglade ännu fastare den
sympati de redan så länge närt för hvarandra.
Grefvinnan tackade Gud för det lyckliga val
hennes Edvard gjort, Elisa kände att hon var
välkommen och älskad, och erfor dervid en sådan
tacksamhet, att hon blott djupt rörd kunde böja
sig ned och öfverhölja sin svärmoders händer
med kyssar. Till henne vågade den unga flickan
fritt säga ut alla sina tankar på sitt naturliga
enkla vis, säker att aldrig missdömas.
Grefvinnan, som i sin tidigaste ungdom
varit förlofvad och sett sin fästman dö och bäras
till grafveij, hade genomgått en allvarsam
lärotid i sorgens skola och då blifvit för hela lifvet
invigd i den sköna konsten att kunna sätta sig
in i andras så väl glädje som sorg; hon förstod,
och detta gjorde alltid hennes hand lätt när hon
berörde nästans hjertesaker.
Elisa skref om henne till sina föräldrar:
»Edvards mor tyckes ega en rigtig
divinations-förmåga, hon har en talang att kunna gissa sig
till mina känslor och tankar, och en förmåga
att reda ut dem åt mig när jag tycker de löpa
i oredigt virrvarr.»
En mindre klok och storsinnad moder än
prostinnan Lindman skulle lätt kunnat känna
en smula afund eller hjerte-trängsel vid
läsandet af dylika utgjutelser i dottrens
småbreflap-par, — hvilka, i parentes sagdt, gerna afsändes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
