Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu hördes rullandet af en vagn på
af-stånd från allé-sidan. »Der hafva vi dem
be-stämdt», sade grefve Cronskjöld, såg på klockan,
som fattades tre minuter i tre, och gick fram
till fönstret. »Måtte nu bara min gamla
hederliga syster Beate vara litet blidare i dag till
lynnet, än när jag var hos henne och omtalade
er förlofning. Brrr! Hvad hon höll för långa
välmenta tal, alldeles gement tråkiga! Nå ja,
det der är nu öfverstökadt, skola vi hoppas.
Se så! der äro de!» Grefven viftade välkommen
i fönstret och skyndade utför trappan, åtföljd
af Edvard, för att taga emot sin syster.
Friherrinnan Beate i sin stålgrå gamla
tafts-klädning, svarta spetshatten och den stora
gredelina piraten på armen, såg föga upplifvande
ut när hon trädde in i förmaket.
»God dag kära Amelie, god dag Edvard,
och du Elisa», sade friherrinnan, behållande
hennes hand i sin, under det hon fästade på den
unga bäfvande flickan en blick, som kunnat
pröfva njurar ... »du står nu inför ett mycket
allvarligt skede af ditt lif; jag vill tro att ni båda,
fast ni äro mycket unga, noga öfvervägt allt,
och i denna förhoppning kan jag nu lyckönska
er.» Friherrinnans tunna, kalla läppar berörde
lätt Elisas nedböjda panna, hvarefter hon vände
sig till Edvard, som fört Ruth uppför trappan
och nu skyndade fram till sin faster, för att
komma i åtnjutande af samma ära som
vederfarits hans fästmö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
