Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag förstår inte hvad som kom åt mig»,
svarade Ruth, »jag måtte verkligen ha svimmat,
det bar då aldrig händt mig förr».
»Ja det gjorde du visst. Om Edvard inte
sprungit fram och hållit dig uppe, skulle du
ganska säkert fallit på golfvet och kanske slagit,
•dig mycket illa», förklarade Elisa med bekymrad
min och betänksam ruskning på hufvudet.
Ruth lutade sig framåt och började att med
handen stryka bort litet dam från
klädnings-garneringen. »Man har visst aldrig något
be-stämdt medvetande om hvad som tilldrager sig
omkring en, när man är afsvimmad, det är
snarare som en oredig dröm», sade hon med någon
osäkerhet i rösten.
Edvard stod några steg bakom dem, halft
skyld af en framskjutande takstol, men hans
ögon hvilade genomträngaude på Ruth. »En
oredig dröm», upprepade han tyst i sitt innersta,
»ja, men en dröm som kanske vore farlig att
drömma om igen, en dröm, som jag aldrig skall
glömma!»
Ruth reste sig upp från stolen. »Jag
känner mig nu fullkomligt rask igen», sade hon,
»låt oss inte vidare göra någon affär af mitt lilla
illamående, utan hellre nu gå ned till de andra,
vi hafva visst varit här uppe rätt länge».
»Ja, det är nog bäst, men tag mig under
armen, Ruth lilla, du kan nog inte ännu gå
utför den branta trappan utan hjelp», sade Elisa
med en älsklig bestämdhet, som skulle vara li-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
