Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppdragit den under många år, i tanken på en
brudkrona åt sitt älskade barn.
Hennes och dottrens tårfyllda blickar möttes,
Elisa sprang upp och slöt sin moder hårdt i sin
famn: »Den högsta lycka har också en
skuggsida», hviskade hon ömt, »jag känner det nu då
jag skall lemna dig och far!»
»Men du kommer oss Gud ske lof så nära»,
tröstade prostinnan, fast hon fåfängt upprepat
detsamma för sitt eget beklämda hjerfca. »Nu
torka vi raskt bort tårarna min unge, och när
jag satt myrtenqvistarne i vatten gå vi ut litet
i trädgården.»
Så led det framåt; sista dagen före
bröllopet hade Elisa tusen saker att beställa, hon
gick omkring öfver allt, till fattiga och tjenare,
alla skulle hafva ett vänligt ord af tacksamhet
eller en liten gåfva; ja till och med husdjuren
skulle undfägnas af den lilla hand, ur hvilken
allt som lif och anda hade i prestgården vant
sig att hemta hjelp och välsignelse.
På trappan stod Elisa i solen och strödde
ut ett regn af ärter åt dufvorna, som med
ljude-liga vingslag kommo flaxande och slogo ned
omkring henne; den vackra hvita favoriten satte
sig på hennes axel, kurrande belåtet, och lade
näbbet intill sin herrskarinnas kind.
»Polly! Polly! jag kommer ofta och helsar
på dig!» jollrade Elisa, smekande sin älskling,
och strök hennes vingar och hals.
Solen sjönk och skymningen föll på. Dora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
