Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under vänliga viffcningar med hattarna, och
bondgummorna nicka fryntligt, lyftande upp sina
skådelystna småttingar på armen; alla glädjas
åt unga mamsell Elisas lycka.
När brudparet och bröllopsskaran kommit
ut ur kyrkan och stego upp i vagnarna för att
fara till prestgården, hade menniskomassan
uppställt sig i täta led, och ett trefaldt hurra
höjdes för de nygifta. I vägkrökningen, när
bruden än en gång böjde sig ut ur vagnen och
viftade åt de hurrande med sin hvita slöja,
strålade solen fram mellan ett par silfverbrämade
moln, och öfver trädtopparna glimmade
tornspiran som guld mot den klara blå himlen.
En ruskig Lördagsförmiddag i Februari
månad hade friherrinnan Beate Cederstolpe tidigt
begifvit sig till hofrättsrådet Ädelborgs
enke-asyl på Kungsholmen, för att — som hon sjelf
yttrade sig — hålla en liten helsosam räfst med
de tio gamla fruntimmer, hvilka der hade hus
och hem.
Den äldsta äf asyl-gummorna, en åttioårig
skomakare-enka, hade visst med tandlös
vältalighet sökt öfvertyga sina medsystrar om att
friherrinnan, i egenskap af asylens patronessa, hade
full rätt att der fordra exemplarisk ordning och
renlighet. De motsade henne icke precis, men
deras mulna tystnad och buttra miuer bevisade
Kuhlmann, Noveller.
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
