Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Säg inte ’goda’ till mig, jungfru Christine»,
inföll friherrinnan barskt; »hon vet mycket väl
att det endast är vår Herre som är god; var så
beskedlig och säg ’dyra’ i stället när hon ämnar
tala till mig.»
Jungfru Christine hade just ingenting att
invända häremot, ty hon hade ju egentligen
aldrig åtnjutit någon godhet af den bistra
friherrinnan. Hon tog mod till sig och började på
nytt under ett ängsligt blinkande med de
insjunkna ögonen: »Dyra friherrinnan! när nu en
fattig stackare som jag precis känner att hon
behöfver en liten värmande tår på förmiddagen,
hvad ska’ en då ta sig till?»
»Jo det skall jag säga henne, jungfru
Christine», svarade friherrinnan torrt; »hon skall taga
sig till något klokt i stället för att pimpla i sig
kaffe som en svamp; hon skall knyta en schal
på sig och taga sig en reel vandring af och an
i långa korridoren, så ansvarar jag för att
kölden ger med sig. Farväl nu, mina vänner, till
nästa gång!»
Friherrinnan släppte ned bruna floret öfver
sitt temligen upphettade ansigte och lemnade
de nigande gummorna att öfvertänka hvad de
hört.
På gatan mötte hon hofrättsrådet, som hon
på långt håll igenkände, tack vare den långa,
buteljgröna syrtuten, som flägtade på ett honom
egendomligt sätt kring de magra, långa benen.
Friherrinnans anlete ljusnade upp vid denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
