Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter tröst i min ensamhet; jag har åtminstone
upphört att anses af honom som en
outgrundlig gåta. Men . . .» fortfor hon och stirrade
tankfullt ned framför sig, »härvid måste det
stanna. Jag kände väl, när mamma och jag sist
voro på Liljeby hos de nygifta för att taga
afsked, att min plats icke är der; mellan Edvard
och mig måste finnas afstånd; jag kan inte värja
mig för en fara som dagligen bjuder sig åt mig.
Det förbjudna har en hemskt tjusande magt, det
lockar och drager oss till sig, likt den vilda
forsens skummande djup; man ryser, men man
frestas att störta sig deruti.»
Ruth kastade från sig arbetet, steg häftigt
upp och började gå af och an i rummet.
»Skulle jag som förut återvända till
Frommesta alla somrar? Nej, och åter nej! Det lilla
gästrummet på Liljeby med sina amorin-tapeter
skulle ju genast stå öppet för mig, Elisa skulle
ständigt komma och hemta mig till sig, och
innan jag sjelf visste af, skulle min fot glida ut
på den farliga branten för att inte mer kunna
hejdas.»
Hon stannande plötsligt eftersinnande. »En
räddningsplanka finnes», mumlade hon och stödde
hufvudet i handen. »Jag vet det nog. Under
dessa månader i staden har jag för länge sedan
märkt mammas mening med hofrättsrådet
Ädelborgs ständiga besök här i huset; och han sjelf,
den hederlige mannen, huru har han ej fästat
sig vid mig! det är nästan rörande; allt hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
