Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, det kan jag inte säga», svarade
hofrättsrådet i sin saktmodiga, litet sjungande ton
och såg ned på sina stöflar; »hon är i
allmänhet rätt beskedlig, tycker jag; under de tre år
hon varit i min asyl, har hon just inte gifvit
anledning till missnöje, hm, hm», hostade den
fredlige mannen litet besvärad, ty han hade
gerna öfverseende med, sina stackars gamla
gummor och skulle önskat att friherrinnan, som
genom sin energi och duglighet för öfrigt var
en ypperlig bundsforvandt i asylen, jemkat en
smula på sina stränga ordningsregler.
»Ja», log hon litet öfverlägset, »i så fall har
ni väl aldrig rört vid det ömtåliga ämnet om
kaffepannan?»
»Nej, det kan jag inte påminna mig», sade
hofrättsrådet, något illa till mods; »gamla
gummor hafva så litet att glädja sig åt här i verlden,
tycker jag», och hans ton var helt bedjande.
Men nu öppnades dörren, Ruth kom
långsamt in i rummet med sin arbetskorg i hand,
och hofrättsrådet skyndade upp från sin plats för
att helsa på henne.
Han iakttog med tyst deltagande att fröken
Ruth i afton såg blekare ut än vanligt, men
hennes vänligt utsträckta hand och den
välvilligt uppmuntrande blick som mötte honom, gåfvo
snart åt hans tankar en gladare vändning.
Andersson tände ljusen på bordet och inbar
det rykande théköket, och Ruth började syssla
med théserveringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
