Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utleta hans favoritbröd! Han gjorde också, i
det han emottog koppen, några sirliga
bocknin-gar, som han sjelf trodde vara hjelpliga nog,
men hvarvid de långa frackskörten voro på
vippen att sopa ned Ruths arbetskorg från
sybordet.
Stackars det goda hofrättsrådet! Han var
ej så litet obehändig i sina rörelser, och detta
mest i fruntimmerssällskap, der han dock så
innerligen gerna velat vara behaglig. Anledningen
var den, att han då alltid erfor en slags
exa-menskänsla, som uppdref den medfödda
blygheten till oberäknelig tafatthet.
Han, som moget och klart vid sitt skrifbord
förstod att afgöra vigtiga frågor, som med
bestämdhet affattade sina ord i rättsförhandlingar
och affärer och genomförde sin vilja med lugn
energi, han var i ett samtal med damer så
försagd, att långliga tiders bekantskap fordrades
innan han började känna sig normal.
Denna hans blyghet hade ofta kommit Ruth
att draga på munnen i smyg, och medlidsamt
hade hon undfägnat honom med den slags
vänlighet, som en ung flicka opåtaldt kan egna
hvarje snäll gammal onkel, under det hennes
mor omhuldade honom med små
uppmärksamheter och tätt återkommande -bjudningar.
Hofrättsrådets stackars hjerta, som så länge
lefvat på halfportion i känsloväg — lifnärdt
med magra surrogater, sådana som skrynkliga
asylgummors aktning och erkänsla —, erfor nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
