Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pappersstyfva halsduken förlägen suttit midt
emot henne på yttersta kanten af en stol. Huru
förtvifladt hade han icke vridit på de ljusgula
handskarnas allt för långa fingrar, innan han
förmått utsäga hvad han hade på hjertat! Och
när hon gifvit honom sitt högtidligt allvarliga
»ja», och hofrättsrådet förtjust sprungit upp från
stolen för att skynda fram till henne . . . ack!
skulle hon någonsin kunna glömma det obehagliga
ljudet af hans knarrande stöflar, och den gula
silkesnäsduken, som vinkande hängde ned ur
bakfickan ?
Elisa dröjde begrundande vid Ruths
be-skrifning på sin fastmans egenskaper. Hon blef
mer och mer öfvertygad om att hofrättsrådet
måste vara något alldeles utmärkt, då Ruth
med sina stora moraliska fordringar kunde
uttala sig så som hon gjort i brefvet. »Men»,
sade Elisa eftersinnande, »jag ville ändå bra
gerna veta hur den store mannen ser ut.»
»Han är ful, det kan du lita på!» svarade
Edvard med öfvertygelse. »När en nyförlofvad
ung flicka skrifver till sin bästa vän en hel sida
om sin fästman, och inte säger ett enda ord om
hans vackra ögon, då misstänker jag starkt att
han vindar, eller något sådant.»
»O! den arma Ruth!» utropade lilla Elisa
och slog sina armar hårdt omkring sin vackre,
ridderlige Edvard, liksom hon velat skydda
honom från all skadlig inverkan af den långa rad
gulbleka hofrättsråd, hvilka i de mest komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
