Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saker, ty jag ser klockan är mycket. Adjö så
länge, barn lilla; vi råkas snart!»
Frida fick en huld klapp på kinden och
lemnade öfverlycklig sin frökens rum. »Jag skall
plocka friska blommor till henne hvar enda dag!»
tänkte lilla flickan förnöjd. Hon såg på alla
menniskor hon mötte så gladt och frimodigt,
som skulle de klara, upprigtiga barnaögonen
velat säga: »Kan ni inte se hur genomsnäll lilla
Frida vill vara?»
Ruth var innerligt fästad vid sin lilla
skydds-ling; barnets okonstlade tillgifvenhet hade redan
ofta hjelpt henne igenom mörka, ödsliga
stunder. Också nu efterlemnade den i själen en
mild, välgörande ljusstrimma.
Med lättadt sinne mötte hon i gamla, bruna
förmaket sin mor ooh Ädelborg, och middagen
— från hvilken Ruths böner förmått aflägsna
alla hydroniska anrättningar — föll sig treflig
nog, tack vare hofrättsrådets visserligen litet
pedantiska men sakrika konversation.
Eftermiddagen tillbringade de förlofvade i
Ruths älsklingsrum, biblioteket, medan
friherrinnan var sysselsatt inne hos sig.
Denna hvilande stillhet, denna allvarsamma
omgifning af goda böcker verkade välgörande på
bådas stämning; här närmade deras litterära
sympatier dem till hvarandra. Öfver det gapande
afstånd, som åren lagt emellan dem, började här
att småningom byggas en liten bro, i hvilken
Ädelborgs gedigna beläsenhet och Ruths glö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
