Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just der ån var som djupast, syntes lilla Fridas
hufvud svagt höja sig öfver vattnet, under det
hennes små händer krampaktigt sökte hålla sig
fast vid en utskjutande albuskes qvistar.
I samma ögonblick stod det klart för Ruth
att barnet varit ute för att plocka blommor åt
sin fröken, och med förtviflan såg hon sig om
efter någon hjelpande varelse; nej ingen, ingen!
Och spången var allt för långt borta. Hvad
var att göra?
Fort kastade Ruth ifrån sig bok och
parasoll och sprang utan tvekan ned i ån. Vattnet
räckte henne öfver knäet; ju närmare hon kom
stället, der det stackars barnet kämpade for
lif-vet, desto djupare blef bottnen, och sega sjöväxter
hindrade hennes rörelser. Snart nådde vattnet
henne till axlarna, men Ruth märkte det icke;
orörlig hängde hennes ångestfulla blick vid
hennes lilla skyddslings hand, som ännu höll fast
sitt tag. Nu hördes ett svagt rop om hjelp, den
utmattade barnhanden släppte sitt fäste, och
huf-vudet sjönk under vattenytan.
Men i det samma var också Ruth vid målet.
Flämtande af ängslan fattade hon häftigt i det
halft medvetslösa barnet och lyckades, icke utan
stor ansträngning, att få det med sig upp på
stranden.
På afstånd såg hon trädgårdsdrängen, som
med ett par vattenkannor i händerna tycktes
ämna sig ned till åu, och hon började högljudt
ropa »Matts! Matts!»
Ktthlmann, Noveller. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
