Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friherrinnan Cederstolpe vakade sjelf denna
natt öfver sin dotter, som ändtligen efter midnatt
fick ett par timmars ro.
Under vacklande mellan hopp och fruktan
hade fyra dygn framskridit; ännu såg doktorn
alltjemt mörk och orolig ut. Från Örnstaholm
och Liljeby kommo ständigt nya bud med
förfrågningar om den sjukas tillstånd, och alltid
samma svar: »inflammationen har spridt sig något
mer än i går; doktorn var inte nöjd sist han
besökte den sjuka».
Elisa hade ansatt sin man med böner att fa
resa till Frommesta på ett par dagar; hon ville
så gerna vara sin afhållna Ruth till nytta, hjelpa
till att vårda henne och vaka om nätterna; sist
hon var på Frommesta, för två dagar sedan,
hade hon ju blott fatt se sin vän ett kort
ögonblick. Edvard lät henne genast resa.
Hod. hade ingen möda ospard att öfvertala
sin kärfva tant Beate, som slutligen med
knapphändig tacksamhet biföll hennes förslag att
åtminstone under den kommande natten få vaka
i sjukrummet, helst hon sjelf började känna
sig helt utmattad; och när aftonen var inne,
smög Elisa sakta till soffan, der hon i
nattrock skulle tillbringa natten på andra sidan
skärmen.
Hon hade förut på eftermiddagen passat på
en stund, då febern tycktes minskad, för att
sakta kyssa Ruths lilla hand, hvars slappa
blekhet och redan begynnande afmagring förde tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
