Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om huru tvifvelaktigt det vore, att pastorn skulle
hinna infinna sig i rättan tid.
På eftermiddagen kom Elisa tillbaka, åtföljd
af sin far. Han tog sitt dyra skriftebarns hand
i sin, och under en lång stund varade emellan
honom och Ruth ett lågmäld t samtal, med enkla,
men djupgående frågor å ena sidan och
trosvisshetens fridfulla svar å den andra. Derefter
uppläste prosten med hög stämma det andra
Co-rinther-brefvets femte kapitel; när han kom till
slutet, såg han uppmärksamt på den sjukas
an-sigte; hennes läppar rörde sig nästan omärkligt.
Han lutade sig ned, noga lyssnande.
»Amen!» susade det förbi hans öra. Ännu
en gång uppslog hon sina sköna, mörka ögon;
de tycktes skönja i fjerran någon outsägligt
härlig syn; öfver hennes bleknande drag gick en
plötslig ljusning, ögonlocken slöto sig halft . . .
och anden hade flytt i en salig suck.
Alla föllo på knä i en tyst bön.
Dödsstill-het hvilade öfver rummet, blott störd emellanåt
af en snyftning eller klockans pickande. Då
hördes en blyg knackning på dörren, och lilla Frida
smög in med en korg näckrosor i handen.
Elisa gick bort till flickan, som försagd
stannat och häpen såg sig omkring.
»Tack, lilla Frida», sade hon hviskande och
drog henne ömt intill sig; »nu behöfver fröken
Ruth inga blommor mer, ty hon är död.»
»Död?» upprepade barnet förvånadt; »men
hon ligger ju der, min fröken, och sofver?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
