Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hån; och hvera i den sträfvande, äflande
myrstack som kallas verld, gifver sig väl tid att
stanna ett ögonblick för att öfvertänka hnrn det
kommer sig att en gammal fröken ser så
förunderligt beklämd och orolig ut?
Har icke den ensamma qvinnan under sin
föregående lefnad allt mera lärt hvart hon skall
rigta sin själs trötta blick i den tid, när allt
tyckes börja gulna och vissna på hennes väg,
då är hon i sanning olycklig. Hon känner sig
då som en objuden snyltgäst, beskådande blyg
och’ försagd de lyckliges fullsatta bord; som ett
enstaka, melankoliskt frågetecken midt ibland
de gladt öfvermodiga eller flegmatiskt
öfvermät-tade gästerna vid den matrimoniala sällhetens
buffet.
Till dessa missmodiga iakttagare af andras
familjeglädje hörde lyckligtvis icke den gamla
fröken, som barnen i det Ihlstjernska hemmet
omfattade med så mycken kärlek under namn
af »moster Margretha»; nej, hon förstod huru
man under försakelse kan lära den stora konsten
att hjertligen glädjas med de lyckliga och så
söqa med "de bedröfvade, att deras sorg dervid
kännes mindre bitter.
Innan Margretha på fullt allvar blef en
-»moster Margretha», hade hennes ungdom
obemärkt förflutit långt borta i en aflägsen
landsort, der hon inom det gammaldags, förmögna
hemmets murar sett den ena dagen gå som den
andra under årens lopp, lugnt men enformigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
