Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att låta simma efter magnetnål, öch så en
dockvagn med rigtig sufflett, som pappa fört med
sig från Stockholm.
Den ena öfverraskningen aflöser den andra;
julgranen reser sig tindrande och högtidlig
framför salens bortre hörn, företrädande skogens
majestät.
Barnen äro öfverväldigade af fröjd och
tacksamhet mot Gud och menniskor, de uttrycka
dessa sina känslor genom att feberaktigt
omfamna och kyssa far och mor, moster och syskon,
de öfverrösta hvarandra till den grad, att Tusse,
den långhåriga, stora, svarta hunden —
misstänkande att här icke står rätt till —, börjar skälla
och rusar fram ur sin vrå vid dörren.
Under allt detta mumlar och mumlar den
flammande julbrasan i spiseln något för sig sjelf
uppe i skorstenspipan, som ingen lyssnar till,
hvarför den snart höjer tonen och fritt uttalar
sig i vresiga sprakningar.
Allt andas lif och munterhet. Massor af
julklappar brytas under skratt och glam.
Julpoesierna röra sig ogeneradt på oberäkneliga
versfötter, men det gör ingenting, ty alla föra
de dock till målet, som är oskyldig glädje.
Föräldraparet, moster, de fullvuxna
döttrarna, sonen i huset, den glade husarlöjtnanten,
guvernanten, mamsell Asplöf, ja, till och med
den lilla lifliga tvååringen Jenny, som slår ihop
sina små knubbiga händer af fröjd . . . alla få
de sin väldiga del af paketerna.’
Kuhlmann, Noveller. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
