Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
introduktionen, der Öfverstens fryntligt gå
omkring laget, ruska hand och klappa på axlarna,
höres ett svagt pling, plang! från den så kallade
»Spralens» hesa fiol.
»Spralen» var en kuriös figur; ingen
men-niska i hela socknen hade rigtigt reda på hvem
han egentligen var och hvad han hette. Han
stod nu der, en mager, rödögd gammal gubbe
med kal hjessa och krokiga ben, stämmande
fiolen, under det han småslugt plirade på de
kringstående.
Så hade »Spralen» sett ut i alla sina dar,
trodde man nära nog, ty ingen hade känt till
honom i ungdomsåren. Salig prosten och efter
honom Peter smeds fader, gamle Matthias, voro
de enda som haft en svag erinran om den dag,
då »Spralen» för många Herrans år sedan
kommit till byn för att sälja småkram.
Han lärer då äfven för betalning någon gång
plägat utföra ett och annat enklare akrobatiskt
konststycke, såsom att hoppa jemfota öfver en
hög träpall, göra en kullerbytta och stiga upp
igen, hvilket ådragit honom för lifstiden hans
besynnerliga binamn.*
»Spralen» hade nu emellertid fatt fiolen i
ordning, satte honom hårdt under hakan och nickade
knipslugt åt Yed-Sven, som med sin gamla,
spruckna klarinett för munnen på försök bubblade
fram några klagande: tu-de-Jw-ri, tu-de-Zw dlu dlu.
* Sprala betyder på vestgöta-dialekten att sprattla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
