Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde att se glad ut, fast Trädgårds-Calle
hoppade i otakt och jemt trampade henne på tårna.
Allt groll mellan de båda spolflickorna var
nu såsom bortblåst; de hade tvärt blifvit de
bästa vänner i verlden.
Under tiden roade sig lilla Bengta af
hjer-tans grund. Den vackre Andreas sade henne
att hon dansade bäst af alla flickorna i byn, att
han undrade hvarför hon inte förr kommit ned
till majstången; han skulle då för länge sedan
dansat med henne. Ja, hvad han var treflig
och glad, den Andreas! Och så gaf han henne
den lilla vackra »kryddqvasten», som han bar i
knapphålet på sin klädesjacka.
Det var sant! Han frågade också om hon
inte ämnade gå i kyrkan i morgon på
Midsommardagen; då råkades man alltid litet på
kyrk-planen innan det ringde till gudstjensten.
Med ett ord, Bengta tyckte sig hafva haft
så roligt, att hennes femtonåriga lilla hjerta
aldrig känt sig så lätt och gladt.
Men nu drog »Spralen» sista stråkdraget på
fiolen, ratsch! ratsch! . . . Klarinetten dudlade
sitt »dudeli du, dudeli du» jemmerligen en stund
på egen hand, utan att märka kamratens reträtt;
så tystnade äfven den, och dansen var
oåterkalleligen slut.
Nu började uppbrottet; alla jemkade sig
skock vis ned åt alléen, der man samlade sig i
ordentliga led med »Spralen» till
öfverbefälhaf-vare. Han stälde sig i spetsen för tåget, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
