Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bibelspråk. Enligt pastorns ord tycktes man
deremot alldeles kunna slippa det der tröttande
sträf-vandet efter goda gerningar och dygder,
hvarmed alla de släpa ut sig, som ännu äro under
lagen. Slutligen följde ett salvelsefullt
uppradande af alla dessa sauna troendes erfarenheter
och förmåner.
Samtidigt satte sig alla damhattarne nere
i kyrkan i en stilla gungning; det var ett blidt
nickande två och två emellan, ett ömt ruskande
åt höger och venster, och gumman Agnetas bruna
nejlika tog sig stark motion på sin låuga stjelk.
Lilla Vivica böjde sig djupt ner i bänken
och suckade beklämd: »O, min Gud! Får då
intet sägas om att tron, denna din dyrbara gåfva,
skall vara en lifgifvande kraft till allt godt? Skall
då denne prest, af fruktan att binda oss vid en
trång lagisk gerningsläras träldom, gå ända
der-hän, att han försummar att lägga oss på
hjer-tat huru tro utan gerningar är död? Skall
lian ej ens påpeka helgelsens nödvändighet
såsom en lifsyttring af den inneboende tron?»
Men nej, icke ett ord sades om allt detta;
endast ett hårdt anatema ljöd öfver alla som ej *
till pricka följde pastorns utstakade spår.
Vivica gret sakta nere i bänken, tyvärr icke
af rörelse öfver pastorns predikan, men af
saknad och smärta att ej för sin stackars själ finna
någon verklig klarhet och tröst. I detsamma
uppstämdes den sista versen af den härliga
psalmen numro 185:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
