Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deras antal var omvexlande, men vid den
tidpunkt vi här tänka på, voro isynnerhet den så
mycket beundrade och omtalade konsulinnan
Glit-terling och de något emanciperade unga
fröknarna Rosenvift föremålen för hennes
ransak-ningar. Det betydde ju ingenting att
ifrågavarande personer icke voro tillstädes, och att de
ej heller hadé någon advokat; sak samma!
gumman frågade och svarade sjelf, och långe Thure
förestälde de oskyldigas aktningsvärda pluralitet.
Gumman saknade aldrig bevis mot sina
anklagade; hon fann dem, tror jag, i piraten,
mellan maskorna på stickstrumpan, i fickan ... ja
öfverallt!
Nu skall ingen derföre tro att tant Barbara
var rent af elak, visst icke. Nej, saken var den,
att hon hade hvad man kallar »en besvärlig
matsmältning» och ville liksom underlätta
densamma, genom att förskaffa sig en lindrig
sinnesrörelse, och på samma gång ställa till litet
omsättning bland menniskorna, så der, att de
blott skulle hafva någon känning af att de lefde,
och att de lefde under tant Barbaras omutliga
ögonpar.
När den lilla gumman satte sig att afdöma,
hade det någon, gång fallit sig svårt att finna
en passande inledningsfras, hvarför hon en gång
för alla åt sig utvalt följande ord, dem hon städse
med öfvertvgelse och eftertryck uttalade:
»Man bör aldrig tala illa om någon
men-niska, det är en gifven sak . . . men . . .» Sedan
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
