Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorska sökt att som en fyndig advokat försvara
den antastade unga frun, men ack! det hade
blott haft en motsatt verkan, hvarför hon tagit
sig som regel att, så snart samtalet lutade emot
konsulinnan Glitterling, genast behändigt föra
’det öfver på någon annan af tant Barbaras
»anklagade» eller »misstänkta».
Ibland uppstodo svåra ögonblick, nemligen
då gumman tvärt afstannade, spände sina runda
ögon i den stackars assessorskan och buttert
frågade: »Nå, Mimmi, svara nu, har jag inte rätt?
Hade inte ’Glitterlingskan’ en klädning som med
höd hängde på axlama?»
I sådana heta stunder tog assessorskan, fort
blinkande, fatt i några milda jemförelser, såsom
till exempel de nyutkomna fröknarna Rosenvifts
oförlåtligt korta ärmar eller den korpulenta
öf-verstelöjtnantskan Breitenhiigels låga
klädnings-ryggar. Denna manöver lyckades som oftast
ganska bra.
När assessorskan Bjeller krona, såsom vi nämnt,’
gjort sin entré vid eftermiddagskaffet, klarnade
också tant Barbaras röda anlete vid tanken på
en liten diversion, och i det hon anvisade
assessorskan en stol, vände hon sig, pekande på
klockan, till sin halfsofvande herr son:
»Jag ser att tiden lider, min käre Thure;
gå nu in till dig, och kom sedan ihåg att du
lofvat hemta lilla Elsa när hon i afton kommer
med ångbåten. Tag min ylleschal med i vagnen,
så att barnet icke förkyler sig.»
Kuhlmann, Noveller. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
