Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det är visst nödvändigt», yttrade hon
oljelent, »att barn noga följas af sina
närmaste; resultaten af ett motsatt förhållande visar
sig ofta ute i verlden senare, då de blifvit stora
och ingen ändring mer kan ske, såsom till
exempel med de stackars flickorna Rosenvift.»
»O, min vän!» utbröt tant Barbara häftigt,
i det hon sparkade till pallen under bordet och
lät soffressårerna kännas vid deras svaghet, »tala
bara inte om dem! De snärtorna kan man blifva
sjuk af att tänka på. Sådana fasoner! sådana
miner! Min Thure — som lyckligtvis har ett
klart omdöme, fast han ej yttrar sig i ogjordt
väder — säger mig ständigt när han kommer
hem från balerna, att de äro ordentligt löjliga
att betrakta med sina svängningar på hufvudet,
spelande ögon och pösande kjolar med getinglif.»
Assessorskan, förtjust åt den lyckade
vändning samtalet fått, satte sig upp bättre i
länstolen och göt olja på elden, i det hon sade:
»De vilja naturligtvis göra allt för att bli
gifta, och, Gud bevars! det kan ju hända det
lyckas dem; man ser ju jemt sådana der utstyrda
modedockor hafva framgång och göra rika,
präktiga partier; det är min sann icke de bästa som
draga den stora vinsten på lotteriet.»
Här blef assessorskan Bjellerkrona litet röd
på sin nästipp, hennes blinkande ögon höjdes
mot taket, och långfingret började en liten nätt
trumning på bordskanten. Hon tänkte på den
ovärdige, rike enkling, som i hennes ungdom så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
